Veckan började med en workshop om stop motion. Vi fick jobba i par med temat Drömmar. Alla fick en griffeltavla och några kritor, sen var det upp till oss att bestämma vilket program/app vi vill jobba med. Det blev stop motion recorder för mig och Eva. Vi bollade idéer och kom fort överens om att det blir en dröm om att kunna flyga. Tidspressen(filmen skulle vara klar samma dag) gjorde att vi improviserade både med formen och berättelsen. Det var kul! Mindre kul var vår kamp mot tekniska problem. Min Iphone blev nästan urladdad tre gånger(jag fick låna laddare av en fantastisk snäll och hjälpsam person i L6BD) och då visade sig att appen vi valde inte var av den mest flexibla sorten. Vi fick spara vår film i tre separata bitar som sen skulle sättas ihop i windows live movie maker, men appen och dataprogram vägrade samarbeta. Till slut fick vi hjälp av O, men då kunde vi inte redigera filmen på nått sätt. Min frustration blev ännu högre när jag insåg att jag skulle behöva betala 80 dollar för att få ladda upp filmen på min blogg, men oftast finns nån genväg(!), som denna gång hete Youtube.
Det var en väldig bra erfarenhet, inte minst med tanke på de framtida lektioner som jag kommer att få leda. Delvis så insåg jag hur på kort tid och med billiga och lättillgängliga medel skapar man en stop motion film, men också (och det mest efter visningen i fredags) att material vi arbetade med lämnar en stor uttrycksfrihet och det är bara vår kreativitet(och ibland teknik) som sätter gränserna.
Nästa dag, och workshop om serieteckning. Vilket fantastiskt medium att få elever att arbeta med! Jag fick aldrig rita serier under min skolgång. Serier hörde till en låg kultur. Att läsa serietidningar var fult och icke utvecklande. Det fick eventuellt de stökiga killar att göra. Synd att det inte fanns nån lärare som insåg att serieteckning ger oändliga uttrycksmöjligheter. Man kan rita bara en ruta, man får välja fler. Man får arrangera sidan på vilket sätt man vill. Det finns inga begränsningar när det gäller tema eller estetik, fast man får inte glömma etik. Särskild inom satir gränserna mellan det etiska och oetiska kan vara otrolig tunna och svåra att identifiera. En viktig aspekt att prata om med elever.
Vi fick arbeta i små grupper(helst tre personer). Det var tre olika övningar. Fösta två generellt handlade om att rita en ruta och skicka vidare till nästa person och på så sätt utveckla en historia. Tredje var uppdelad i tre steg. Först fick man skriva en kort och självbiografisk historia. Nästa person fick lägga en lögn i historien som en tredje person fick förvandla till en serieteckning. Här kommer en del av min, Evas och Kajsas samarbete:
Nu till Frida Khalo minikit, som jag har redan publicerat i två versioner här i bloggen under veckan. Kort om själva uppdrag: gå på en utställning, välj ett verk och gör egen tolkning. Medium: serieteckning, stop motion eller både och.
Jag gick på Hasselblad Center där visas The Fabric of Photography av Ishiuchi Miyako. Miyako berättar olika människors historier genom deras ägodelar(ofta tyg, kläder) med fokus på tidspåverkan på dem. Så är också fallet med serien Frida by Ishiuchi , där hon portreterar Khalo genom hennes kläder, skor, smycken och gipskorsett.
Genom kläder, smink och alla tillbehör kan man uttrycka sin personlighet, eller som Frida, ta även politisk ställning. Det lede mina tankar till modevärlden och parfymindustri (t.ex. reklam för J’adore by Dior) som använder det på olika sätt för att nå olika grupper i samhället och höja sin försäljning. Det blir ännu påtagligare när man tänker på alla möjliga barnprodukter. Som liten brukade jag leka mest med nallar, klossar, sällan dockor. Det roligaste var att kunna skapa själv, så lera, papper, kritor, kastanjer mm gav bästa lek. Jag och min kusin brukade skapa pappersdockor och mängder med kläder för dem. Idag köper man färdiga och det ska inte vara vilken docka som helst, oftast får man nån karaktär från kända, animerade filmer. Då tänkte jag vara lite melankolisk och själv skapa kläder för Frida och sen… vem vill inte se ut som Frida?! Så jag använde mig själv som en docka. Det kom några bra idéer till efter presentation i fredags, men det blir ingen tredje version. I stället får jag tänka mer på tempot, åskådaren och andra detaljer nästa gång jag jobbar med stop motion och det är jag säker på att jag gör.
Det som jag kände mig mins förberedd på denna vecka var litteraturseminarium om Skolan och den radikala estetiken av Lena Aulin-Gråhamn, Magnus Persson och Jan Thavenius. Boken kom inte i tid, så jag läste den i PDF version vilket jag finner ganska svårt. Men seminariets upplägg, det att vi fick koppla teori och praktik ihop blev väldig givande. Jag tror att vi har lyckats destillera de viktigaste begreppen inom den modesta, radikala och marknadsestetiken. Idag leder nästan uteslutande den modesta estetikens syn på kulturundervisning och barnskapande i skolan. Jag skulle gärna se större inflyttande av den radikala estetikens kritisk tänkande, politisk engagemang och brett uppfattning av estetik. Då skulle elever få verktyg för att kunna analysera och få bättre förståelse av samtidskonst och samtidigt högre medvetenhet om marknadsestetikens påverkan på individen och samhället.
jutasobota 