Assignment 3

Välj en bild ur antingen renässansen, barocken eller rokokon. Analyser fram vad du tror är essensen av bilden. Försök sedan omtolka essensen med valfritt material. Inkludera också dina tankegångar och din process.

 

Jag har valt Artemisia Gentileschis Judith och Holofernes målad mellan 1619 och 1620, alltså barock.

Jag har fokuserat på spelet mellan ljus och skugga – kontrasterna som jag tycker bygger upp tavlans stämning/ dramatik. Det är för det mesta diagonala former/linjer som formas av ljuset – den belysta delen av sängen med dennes vita lakan är ett undantag. Kontrasterna gör att betraktaren (i alla fall jag) fokuserar på kampen som utspelar sig i Artemisias verk. Jag kan nästan fysisk känna den ansträngningen som både Judith, hennes tjänarinna(?) och Holofernes upplever.

Min idé var att förenkla/begränsa tavlan till just spelet mellan ljust och mörkt. Jag har undrat om hur förenklade/nästan abstrakta former skulle påverka stämningen – skulle dramatiken finnas där?

Jag försökt att behålla kompositionen – min version är målad med tusch och akrylfärg på et beskärt A4 papper – för att anpassa den till originalets proportioner. Jag måste erkänna att det var svårt att ”hålla” bilden på en abstrakt nivå – genom att analysera och addera flera detaljer har jag hamnat i det figurativa träsket. Jag skulle gärna prova att måla min version på en stor format – jag tror att det skulle förändra bildens uttryck.

 

Assignment 2

Välj ett föremål du använder ofta.
Hitta 10 nya användningsområden. Gestalta i valfri teknik.
lägg inte för mycket tid på skisserna. Välj ut någon/några av idéerna om du vill utveckla/fokusera/gestalta vidare.

 

Här kommer min skiss:

Jag har valt hörlurar – att hitta på tio nya användningsområden var utmanande – de första fem gick relativt snabbt att komma på.
Tidsbristen gör att jag väljer lämna teckningen/mindmap som den är. Jag skulle kunna utveckla/berika idéerna med ”tekniska”lösningar samt färg- och -formvariation på hörlurarna – men detta kräver tid.
Skosnören och julgransdekorationen är mina favoriter.

Assignment 1, HT2017

Välj en höstig miljö,
återskapa med hjälp av ett kollage.

Här kommer min bild – work in progress.  Jag har tagit foto på grannhuset, börjat arbeta för hand med kollaget, fotat det, lagt in i dator och börjat bearbeta i GIMP. Bilder är alla mina egna. 

Här kommer originalbilden och foto på påbörjade kollaget:

 

Makt och identitet – avslutande reflektion

Det här inlägget är kursens sista moment – kursen har sina tidsramar och vi var tvungna att vara klara med gestaltningsprojektet samt rapporten till en viss datum, men – som vi påpekade under examinationsdagarna – de processer som startades under kursens gång har stor potential till utveckling.

Jag tycker att kursens olika moment skapade bra balans mellan olika inlärningssituationer – vi har arbetat individuellt, fått och gett respons på varandras blogginlägg, processer, redovisat framför gruppen, diskuterat i mindre grupper och till slut opponerat på varandras resultat samt ventilerat i den stora gruppen.

Gruppens öppenhet, nyfikenhet, engagemang i kursens uppgifter, men också i de relationella aspekter verkade motiverande för mig (som var ny i gruppen) och antagligen för alla inblandade.

Jag tycker att bloggen och deadlines för inläggen är ett bra sätt att få en att strukturera sina tankar kring tema och processen – att driva de framåt. Handledningar gav oss tillgång till andras idéer, funderingar och frågor samt möjlighet att träna oss i att ge en konstruktiv kritik – en viktig aspekt av vår framtida yrke.

Redovisningsdagarna var intensiva, krävande, men otroligt givande – många intressanta tankar och perspektiv lyftes upp. Varje person i gruppen hade sin egen, ofta väldig personlig ingång till temat makt och identitet, men det fanns aspekter/företeelser som undersöktes av flera i gruppen och väckte engagerade diskussioner, till exempel: kreativitet, misslyckande, demokratisk klassrum, lärarens roll eller utforskande av olika material i bildämnet. Betyg/betygsättning är ett annat exempel på ett laddat ämne och jag ser verkligen emot nästa kursen, då just betyg kommer att stå i centrum.

Nu är det kanske dags att skriva om  min egen process – efter redovisningarna kände jag att jag har varit lite enkelspårig när det gäller mitt gestaltningsprojekt (här tänker jag på många i gruppen som fokuserade på processen och utforskade flera idéer)  – jag hittade min ingång ganska tidigt och fokuserade på mitt mål – en viss upplevelse hos betraktaren. Jag vet inte om jag lyckades hela vägen, men porträtternas format (140 x 100 cm) gav en viss effekt. Och jag måste erkänna att det kändes bra att genomföra idén från början till slut och få en resultat som ligger ganska nära den önskade. Rapporten däremot blev ett bevis på att en skoluppgift kan – oavsett min ålder samt erfarenheter – stressa upp mig och förvirra i mycket högre grad en önskad.

 

Makt och identitet 6

Nu är det bara tre dagar kvar innan examinationen!

Idag har jag skrivit ut min porträttsamling i större format  (100 x 140 cm) – jag fick beskära lite originalen för att få just detta storlek. Tyvärr har jag glömt att ta de skannade och bearbetade filer med mig hem, så bilderna jag lägger ut här är inte av bästa kvalitet (tagna med min mobil). Jag ska hämta filerna i morgon, så Julia – jag kan skicka de till dig om du vill.

Det blir inga förändringar sedan sista inlägget – alltså visualiseringen som finns där gäller fortfarande. Och när det gäller material och teknik, så finns en bra beskrivning i min rapport i material- och metoddelen. Nedan kommer foto på de fem bilder som ska ställas ut på måndag:

Vi ses!

Makt och identitet 5

Jag känner mig blockerad när det gäller rapportens syfte och frågeställningar. Nedan beskriver jag lite mina idéer och längst ner hittar ni mitt förslag på syftet – måste jag avgränsa mer? Är syftet relevant?

Vi ses i morgon!

 

Bakgrund

Mitt gestaltningsprojekt handlar om föräldraskap – om den komplexa och överväldigande relationen mellan förälder och barn, om dennes identitetsskapande krafter samt om makten/ maktlösheten ur föräldraperspektiv. Betoning ligger på den överväldigande känslan – det blir en samling av 4-5 porträtt (av min son) som ska skrivas ut i en stor format (ca 100x150cm) och hängas bredvid varandra.

Jag har inte bestämt vilka av porträtten ska visas – just nu lutar det mot denna komposition:

 

Gestaltningsprocessen blev för mig ett sätt  att uttrycka, synliggöra de ambivalenta känslor och tankar som jag brottas med som förälder. Det praktiska arbetet med projektet ledde till att jag ville fördjupa mitt intresse för aspekter som makt och identitet i en barn-förälder relation. I min beskrivning/ analys av föräldraskap tänker jag referera till en avhandling av Lucas Forsberg, Involved Parenthood. Everyday Lives of Swedish Middle-Class Families (2009), där föräldraskap beskrivs bland annat utifrån normer, diskurser och subjektsposition (Foucault, Butler).

Min identitet som förälder skapas i vardagliga situationer – morgonrutiner, måltider eller ögonblicket då jag säger hejdå till min son och lämnar honom på förskola – vardagen med en treåring är som en minfält – känslomässiga explosioner är vanliga och för att hantera dem krävs det kreativitet och flexibilitet.

Den överväldigande känslan och ständigt behov av problemlösning är en vardag för en lärare.  Under min sista vfu samt de tillfällen jag vikarierar möter jag elevers olika attityder, behov och engagemang – att ge feedback till och SE 25 elever under en lektion kan upplevas som en omöjlig uppgift och det är lätt att känna sig otillräcklig.

En annan aspekt som jag tycker är intressant att analysera i både förälder-barn och lärare-elev relation är makten – i synnerhet hur den distribueras. Enligt Foucault makten kan inte ägas, den ständigt cirkulerar – människor utövar makten och samtidigt är dennes underordnade (Forsberg: 45).Hur fungerar detta i klassrummet – gäller detta alla aspekter av undervisning? Ges eleverna en reell  möjlighet att påverka undervisningsinnehåll och planering?       

Hur påverkas min identitet som ledare beroende på “maktdistibutionen” ? (jag tänker referera till ett kapitel om Situationsanpassat ledarskap i Svedberg, L.(2016). Gruppsykologi. Om grupper, organisationer och ledarskap. Lund: Studentlitteratur.)

 

Syfte och frågeställningar

Rapportens syfte är att undersöka hur jag som lärare kan delegera makten i klassrummet.

Hur kan jag anpassa min ledarskap efter elevernas olika behov och uppgifternas olika moment?

Makt och identitet 4

Efter sista handledningen kände jag att jag vet vad jag håller på med och var verkligen sugen på att fortsätta skapa. Till en början gick det ganska bra, men senare – som vanligt – krisen har kommit. I går hade jag svårt att fokusera mig på arbetet – eller snarare se det som inspirerande och utvecklande – allting kändes mediokert. I dag blev det lite bättre, men jag börjar känna av stressen – jag kanske inte hinner att vara klar med projektet, i alla fall inte i den utsträckningen som planerat. Jag känner mig också frustrerat när jag måste välja mellan tiden att skapa och tiden som min son ska spendera på förskolan – varje morgon måste jag förklara för honom varför han ska gå ditt och inte leka hemma med mig.

Kvaliteten på bilderna jag visar nedan är inte särskild bra, men det är de exemplen som jag vågar visa till er – jag tänker ta originalen till handledningen på fredag – jag hoppas att ni kommer dela med mig av era tankar kring min prestation – konstruktiv kritik eftersträvas!

Jag ska också komma med en utskrift (70x100cm) av en av mina teckningar – den ska jag göra på torsdag och är nyfiken på resultatet. Om det ser bra ut, så kanske teknologi kan bli ett svar på mitt problem – jag kan välja några ”bästa” porträtt och skriva ut dem i större format. Lämnar beslutet för senare, för nu måste jag fokusera på att hitta min didaktiska fråga! Vi ses i morgon!

Makt och identitet 3

Förra veckans respons från Kicki och Wilma var väldigt givande – relevanta frågor ställdes och intressanta referenser lyftes upp (t.ex. Marlene Dumas – så inspirerande(!) – varför glömde jag bort henne?!). Jag tycker att feedback vi får och ger och tillgång till andra studenternas associationer är denna kursens verkliga styrkor!

Hur ser situationen ut för mig nu? Jag har bestämt att lägga ner mitt performance/ kollektiv upplevelse-projekt – men jag vill fortfarande utveckla en form som kan användas i klassrummet som en introduktion till performance art. Några av mina tankar kring detta:

• åk 8, 9 –
• genomförs i klassrummet
• bänkar och stolar kan användas till att utforma utrymme och på detta sätt kan gruppen navigeras i/genom klassrummet
• musik
• enkla instruktioner  – t.ex. vi låtsas att vi flyttar på ett väldigt ömtåligt objekt – från person till person, så att alla i gruppen har fått ”hålla i den”.
• möjligtvis skapande (gemensamt) – t.ex. golvet täkt med papper – varje person får en krita (som är placerad på en lång pinne, olika färger) – deltagare rör på sig fritt till musiken – kritspår skapar en ”karta” av gruppens rörelse.

 

VAD och VARFÖR
Under den här kursen vill jag arbeta vidare med porträtt – min sons porträtt, men också ett porträtt av en komplex relation. Jag är besatt av mitt barn, orolig, kärleksfylld och glad, ibland är jag trött på att vara mamma, jag är glad att det finns platser där jag kan inta en annan identitet än mammaidentiteten, jag blir kallad för mamma-Justyna av vissa av mina kompisar, jag saknar, analyserar, jag njuter och jag flyr – det händer här och nu för mig och miljontals andra mammor eller snarare engagerade vårdnadshavare, så på det sättet är det ett universellt problem.

När jag sökte efter böcker och artiklar om identitet och föräldraskap alternativt moderskap slog mig att detta verkade vara ett hett tema på nittiotalet och början på tvåtusentalet. Nyare publikationer fokuserar oftare på t.ex. queerföräldraskap eller den nya manen – jag får en känsla av att forskare har gått vidare, som i den texten: Jämställdhetsdiskursen,² som utmanar ojämlika relationer mellan män och kvinnor, har kritiserats av flertalet forskare för att (re)producera andra maktrelationer (Dahl 2005, de los Reyes 2006, Egeberg Holmgren 2011, Gottzén 2011, Järvklo 2008). Gottzén (2011) menar exempelvis att jämställdhetsdiskursen och diskursen den nye mannen i de nordiska länderna, särskilt i Sverige, bygger på ett vitt, heterosexuellt, medelklassideal som exkluderar andra maskuliniteter (jfr Gottzén och Jonsson 2012). (…)Jämställdhet har blivit en arena där “svenskhet” och “invandrare” reproduceras som två separata kategorier. “Invandrare”, särskilt muslimer, görs här till bärare eller offer för patriarkala mönster medan jämställdhet förknippas med svenskhet (Alinia 2011).
Ur: Josefin Kjellberg, Jämställdhet, maskulinitet och (o)privilegierade subjektspositioner: Den svenska jämställdhetsdiskursens exkluderingar, 
NORMA, 2013, Vol.8(02), pp.113-130[Refereegranskad tidskrift]

Men har verkligheten gått vidare? Jag tycker att den borde gå vidare – för att  när dilemman: moderskap eller karriär/ jag saknar min karriär- är jag ett monster? (!) dyker upp i tv-serier (Big Little Lies, 2017) ser jag det som ett bevis på att samhället inte har lyckats med jämställdheten. Varför är det inte pappa eller varför inte ett par (oberoende av vilken konstellation den har) som ställs framför dilemmana? Jag blir provocerad.

HUR? 
Jag kommer ihåg att under konstskolans första termin fick vi en uppgift (en av många), där vi fick välja en av tre varianter av en kub (den kunde t.ex. ha ett håll genom, eller någon mindre kub som stack ut från en sida) och teckna/måla den på olika sätt (blyerts, kål, tusch mm.) – kursledaren valde vanligtvis två/tre av 20-30 teckningar per vecka och till slut satte vi ihop planscher (ca 24 kuber) med olika uttryck/bildspråk. I början hade jag svårt att uppskatta uppgiften – det tog tid att förstå poängen med den. Varför skriver jag om detta? För detta letande efter olika uttryck vill jag ta med mig till det pågående gestaltningsprojektet – jag kommer att välja några teckningar per vecka – de kommer att skapa en samling som jag ska presentera i slutet av kursen – jag tänker exponera de på liknande sätt som Marlene Dumas.

Här kommer ett litet ”smakprov” – jag kommer att visa originalen på torsdag.

Tidigare i texten skriver jag om olika sidor av föräldraskapet – min mammaidentitet är komplex, fylld av ambivalenta känslor – och det är bara en av mina olika identiteter. Jag är en människa, en kvinna, uppvuxen i Polen, svensk medborgare, jag är en vikarie och blir snart en lärare, jag är en högutbildad invandrare etc. etc.
Citatet nedan och i synnerhet synen på identitet den presenterar blir ett passande slutord för detta inlägg:

”I stället för att fråga vad identitet är och då per automatik få ett essentialistiskt svar, kan frågan i stället utgå från hur identitet görs. Utgångspunkten för ett sådant perspektiv är att identitet förhandlas och görs i alla vanliga och helt vardagliga situationer. En förändring sker alltså här från att se individen som en ”sammanhållen container” till att studera hur sociala processer genom kommunikation och intersubjektivitet bidrar till att konstruera identitet.”

Kerstin von Brömsen, ”Identiteters konfigurationer: från att ’vara’ till att ’bli till’”, Interkulturella perspektiv; pedagogik i mångkulturella miljöer, Hans Lorentz & Bosse Bergstedt (red.), Studentlitteratur, 2016, s. 58.

Makt och identitet 2

I fredags berättade jag om min sons lunginflammation – han vägrade ta sin medicin, så i söndags i samband med medicinbyte fick vi veta att inflammationen har spridit sig till öronen. I måndags var det min tur för en hög feber och hosta.

Först idag (onsdag) har jag orkat lite mer än bara vegetera, så jag har passat på och tecknat de två porträtten ovanför när Östen somnade. Tanken med självporträttet är enkel – jag vill visa hur jag mår, hur sliten jag är, så att både jag själv och ni som läser detta kan tycka synd om mig!

Östens porträtt – som jag ä ganska nöjd med – är en återkommande utmaning. Jag har försökt att fånga hans ansikte många gånger, men att teckna eller måla barn är otroligt svårt. Jag vet inte om det handlar om deras proportioner – det att de är så oproportionerliga – eller kanske det att barnets monstruösa karaktär kommer fram, som Sara Vide-Ericson säger i avsnitt 3 av Konsthistorier (SVT) när hon kommenterar Vera Nilssons barnskildringar.

Jag har haft väldigt lite tid och ork för att utveckla performanceidén. Jag har funderat en del kring mat (efter handledning i fredags) och visst skulle jag kunna producera små kryp i choklad/marsipan eller andra oväntade rätter, men jag förknippar mat med gemenskap och njutning och jag vill inte ändra på det. I stället har jag börjat tänka på utformning av platsen där den kollektiva upplevelsen skulle äga rum – till exempel mörk/väldigt ljus och trång korridor – men det kan vara ett för stort projekt att ta på sig. Just nu är jag mest sugen på att måla en stor porträtt på min son – den riktiga makthavaren i mitt liv. Vi kanske kommer att få chans att diskutera detta på fredag (om torsdag blir feberfri).

Makt och identitet

Makt och identitet är ett otroligt brett tema och mängden av associationer komplicerar mitt val av den aspekten som jag vill fördjupa mig i. I den här texten ska jag försöka presentera några av mina tankar och idéer som jag har gått och funderat på under senaste veckan.

Osynlig makt – internaliserade normer

I början av mars åkte jag till Stockholm för att se en retrospektiv av Marina Abramović och delta i hennes nya performance på Skeppsholmen (läs mer om utställningen här:  http://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/marina-abramovic/). Efter mer en 1,5 timme i kön lämnade jag mina ytterkläder, skor, väska och mobil  –  jag skulle även lämna en klocka eller en kamera om jag ägde dem – och i en hel tystnad (en annan regel) gick jag in i Eric Ericsonhallen – en vacker byggnad med en fantastisk akustik (tidigare en kyrka). Vid dörren kom en person klädd i svart, tog min hand och ledde mig genom kyrkan. En kör sjöng, människor ( mer än 250 personer) satt, stod eller låg på olika ställen. Personen klädd i svart (det fanns fler av dem) ”placerade”mig obekvämt nära andra människor som stod inom en fyrkant – på golvet fanns ett antal fyrkanter och kryss i vit tejp. Ingen har sagt att jag inte får lämna fyrkanten men samtidigt kände jag mig ”placerad” och därför osäker på om jag får röra mig fritt – de flesta stannade på ”sina platser”,  njöt av musiken, blundade eller tom somnade. Jag försökte blunda och ”dyka ner” i atmosfären eller mig själv, men efter en kort stund kände jag att det var mer spännande att observera den konstanta, tysta rörelsen och försöka se om det fanns något system bakom. Det var också lockande att ta makten i egna händer – jag var klädd i svart och skulle kunna agera som en av ”ledarna”, men var jag redo för att ta konsekvenserna?

Det jag försöker förmedla här är att verket väckte många frågor i mig – om människans natur, makt, hur jag förhåller mig till regler – skapar jag egna regler i brist på tydliga riktlinjer?
Jag blev väldigt inspirerad av verket och sugen på att skapa en kollektiv upplevelse, där gränserna testas på ett subtilt sätt. Jag vet inte om jag hinner utveckla den idén under de kommande veckorna, men det skulle vara ett kraftfullt sätt att introducera performance på för mina framtida elever.

Politik – nationalitet – identitet 

Förra veckan hälsade jag på familjen i Polen och kände av den spända eller snarare infekterade politiska atmosfären. Politik annekterar allt större delar av vardagen och påverkar bokstavligen alla. Jag har aldrig sett mig själv som en patriotisk person, men jag känner stor besvikelse och kanske även sorg över den negativa utvecklingen som sker i Polen. Jag känner skam över politiska beslut och uttalanden, men också för åsikter och värderingar som genomsyrar större delen av samhället. Jag funderar på att gräva mig lite i polska äckligheter – i bästa fall hittar jag ett sätt att omfamna den delen av min identitet.

Att ta makten

Min tredje idé är att ta makten över uppgiften och bara skapa. Jag tänker: estetiska upplevelser, slumpen och njutning av processen.